måndag 25 juli 2011

If the evening feels heavy, you know that the sun will still rise tomorrow and we can continue to fight

När något sånt här händer är det som tiden stannar upp och sedan fortsätter. Det är så sjukt tragiskt och det är svårt att hitta dom rätta orden. Så mycket sorg, hat och rädsla. Hur tacklar man det? hur gör man för att överleva? hur kan man gå vidare? Man kan inte riktigt veta förens man upplever det själv, men ingen borde få göra det. Alla borde få dö gamla efter ett långt och lyckligt liv. Fast finns sann lycka och vart kan man hitta den? när vi lever i en värld full med tragedier. Jag skulle aldrig kunna föreställa mig hur det skulle kännas att förlora en familjemedlem, en av mina vänner eller en nära släckting. Hur klarar man av de? Men tanken som slår mig efter det jag fick höra i lördagskväll är hur klarar man av att höra att ens vän är död på eget bevåg? eller överhuvud taget. Det får mig att vilja krama om varenda vän jag har och säga hur dom betyder för mig! Det är min största rädsla och det är nog inte bara min utan allas och man tänker inte efter förens nånting tragiskt händer. Man ska uppskatta varenda människa man har in på livet och hålla hårt i dom för man vet aldrig vad morgondagen har att ge.

Så jag skänker en tankte till familjen,släckt och vänner efter det som hänt här hemma men även i norge, vi lever i en hård värld men tillsammans är vi starka!


EmmaHerbertsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar